Från första början var det bara
ett landskap av våtmarker. Vad som brukar
rubriceras som Barena. Från det femte
århundradet var ön bebodd.
Havsnivåerna steg och vatten nivåerna i lagunen
blev till stort bekymmer för invånarna, som
gjorde allt de kunde för att med pålade
palissader försöka behålla sin ö.
År 1220 återvänder Franciskus av Assisi hem,
efter att ha deltagit i det femte korståget i
det heliga landet.
Legenden säger att Franciskus hade kommit till
frid med sig själv under samtal med Sultanen av
Egypten, Malek el Kamel, som väckte hans
beundran och vänskap.
Väl hemkommen i Venedigs lagun kom han troligen
till det historiska och religiösa centrumet på
ön Torcello. Han söker efter en lugn plats att
dra sig tillbaka på.
Franciskus valde den här ön för att grunda ett
härbärge där han kunde be och vara ifred och
inte behöva delta i det världsliga livet.
Efter hans död gavs ön vidare till Frati
Minori av Venedigs patriark Jacopo Michiel.
Under 1500-talet övergavs både ön och klostret
på grund av betydliga förändringar i de rådande
miljöförhållanden som gjorde området helt
ogästvänligt.
Österrikarna använde ön till ett ett större
krutmagasin fram till år 1858, då den donerades
till kyrkan genom Venedigs stift.
Vilket gjorde att bröderna från Frati Minori
kunde återinviga ön som fortfarande bär namnet
San Francesco del Deserto.
Hela ön är omgiven av gamla ståtliga cypresser
som är mestadels är planterade i dubbla rader.
Träden planterades en gång i tiden för att
stabilisera öns bankar.
Hela klosteranläggningen omges av en stor
trädgårdspark där man kan promenera i skuggan av
de höga cypresserna och andra barrträd.
Klostret har en egen hemsida
Frati Minori -Isola San Francisco del Deserto
 |
Klicka för större bild |
|