Den övertäckta gångbron över kanal Rio di Pallazzo. Mellan il Palazzo ducale domstolen i Doge palatset till le Prigioni Nuove, det nya fängelset.

Dömda fångar på väg från domstol till fängelse skulle ha suckat när de på vägen över bron såg dagsljus för sista gången.

Men namnet Suckarnas bro var det poeten Lord Byron som myntade i början av 1800-talet.

Jag stod i Venedig på Suckarnas bro,
ett palats och fängelse på varje hand  

Citatet är hämtat ur Lord Byrons långa berättande dikt "Childe Harolds pilgrimsfärd". Publicerade mellan 1812 och 1818. Vill du leta upp citatet så finns det i den fjärde sången..

Till de mer kända fängelsekunder som gått över bron till le Prigioni Nuove, finns namn som Giacomo Casanova och Galileo Galilei.

En mer positiv syn på suckarnas bro är att om man kysser sin käraste i en gondol under bron i solnedgången lovas man evig lycka. ( dax att boka gondoljär?)

Marmor från Istrien
Stenen bröts på halvön Istrien som då tillhörde republiken Italien. Särskilt från stenbrott i närheten av Vrsar. Nu är alla stenbrott nedlagda och Vrsar är en turistort i nuvarande Kroatien. 

I Venedig använde man stenen från Istrien till allt från stensatta golv- beläggningar, broar, kanaler, hus, kyrkor och palats ända fram till till slutet av sjuttonhundratalet.

Rialtobron och Suckarnas gång är alltså byggda med den vita stenen från Istrien, med nyanser från rosa till ljusgrön. Med åren antar stenen den bleka gråaktig ton som vi ser idag.

En sten som håller hårdheten och är resistent mot saltstänk. En förklaring att så mycket som är byggt med den här stenen klarat av tidens tand under århundraden.

Tänk vad det måste ha skimrat om broar som Ponte di Rialto och Ponte dei Sospiri. För att inte tala om Doge palatset och stenläggningar och alla andra palats i Venedig.