Antonio di
Bernardino Contino 1566-1600.
Som var assistent till Antonio da
Ponte vid prospekteringen av Ponte di Rialto. Är arkitekten
bakom en annan fantastisk bro i
Venedig. Suckarnas bro, Ponte dei
Sospiri.
Den övertäckta gångbron över
kanal Rio di Pallazzo. Mellan
il Palazzo ducale domstolen i
Doge palatset till le Prigioni
Nuove, det nya fängelset.
Dömda fångar på väg från domstol
till fängelse skulle ha suckat när
de på vägen över bron såg dagsljus
för sista gången.
Men namnet Suckarnas bro var det
poeten Lord Byron som myntade i
början av 1800-talet.
Jag stod i
Venedig på Suckarnas bro, ett palats och fängelse på varje
hand
Citatet är hämtat ur Lord Byrons
långa berättande dikt "Childe
Harolds pilgrimsfärd". Publicerade
mellan 1812 och 1818. Vill du leta
upp citatet så finns det i den
fjärde sången..
Till de mer kända fängelsekunder
som gått över bron till le
Prigioni Nuove, finns namn som
Giacomo Casanova och Galileo
Galilei.
En mer positiv syn på suckarnas
bro är att om man kysser sin käraste
i en gondol under bron i
solnedgången lovas man evig lycka. (
dax att boka gondoljär?)
Marmor från Istrien Stenen bröts på halvön Istrien
som då tillhörde republiken Italien.
Särskilt från stenbrott i närheten
av Vrsar. Nu är alla
stenbrott nedlagda och Vrsar är en
turistort i nuvarande Kroatien.
I Venedig använde man stenen från
Istrien till allt från stensatta
golv- beläggningar, broar, kanaler,
hus, kyrkor och palats ända fram
till till slutet av
sjuttonhundratalet.
Rialtobron och Suckarnas gång är
alltså byggda med den vita stenen
från Istrien, med nyanser från rosa
till ljusgrön. Med åren antar stenen
den bleka gråaktig ton som vi ser
idag.
En sten som håller hårdheten och
är resistent mot saltstänk. En
förklaring att så mycket som är
byggt med den här stenen klarat av
tidens tand under århundraden.
Tänk vad det måste ha skimrat om
broar som Ponte di Rialto och
Ponte dei Sospiri. För att inte
tala om Doge palatset och
stenläggningar och alla andra palats
i Venedig. |